Vad innebär EU-taxonomin?
EU-taxonomin ger en översikt över vad som kan betraktas som hållbara aktiviteter. Vilka kriterier används för att avgöra detta och vilka omfattas av taxonomin? Vi ger dig svaret.
Taxonomin är EU:s klassificeringsverktyg för att avgöra vilka ekonomiska aktiviteter som kan räknas som hållbara och bidra till en grön omställning i Europa.
Taxonomi är ett annat ord för att klassificera eller systematisera information. Med andra ord organiserar en taxonomi stora mängder information. Ordklasser är ett exempel på en taxonomi: den organiserar alla ord i vårt språk genom att gruppera dem som substantiv, verb, pronomen och så vidare.
När det gäller att främja gröna förändringar behövde EU-experterna en sådan ordning för att påskynda den gröna omställningen. För att samhället ska utvecklas mot en mer hållbar riktning, måste vi se till att investeringarna som myndigheter och finansiella aktörer gör bidrar till detta mål. För att uppnå detta måste vi vara överens om vad som verkligen är mer hållbart, så att det inte är upp till var och en att avgöra. En gemensam översikt gör det enklare för alla att arbeta mot samma mål – mot ett samhälle med låga koldioxidutsläpp, en cirkulär ekonomi och en miljö utan miljögifter.
Taxonomins ”plats” i EU:s gröna giv
EU:s Green Deal är en omfattande strategi som styr hur Europa ska bli en mer hållbar region, senast 2050. Handlingsplanen för en mer hållbar finansnäring är en central del av denna gröna giv och taxonomin utgör själva grundvalen för detta.
EU-taxonomin för hållbara aktiviteter (EU taxonomy for sustainable activities) är formellt sett en förordning – en lagstiftning. Den definierar vilka ekonomiska aktiviteter vi ska betrakta som hållbara och ska bidra till ökade privata investeringar i ekonomiska aktiviteter som främjar den gröna omställningen i Europa.